| Min
försvunna katt (en sagoberättelse av Nadine, 8 år, Bonaire 2003-12-10) 
Jag vaknade i sängen av att Macho slickade mig i ansiktet. - Men Macho då, sa jag men inget mer. Jag gosade lite med honom innan jag gick upp. Mamma och pappa var redan uppe. Jag öppnade munnen för att fråga varför de var uppe så här tidigt klockan 7 på en söndag men stängde den igen. Just det ja. Dom skulle åka till Danmark den här veckan och jag skulle stanna hemma och ta hand om Macho. Mysigt, tänkte jag. - God morgon, sa mamma. - God morgon, sa jag tillbaka. - Thomas, släng i dig några mackor vi har bråttom, sa mamma lite strängt. Men inte undra på det så trött hon måste va. - Hejdå mamma och pappa vi ses nästa vecka, sa jag och gav dem en hård kram. - Hejdå, sa de tillbaka. Jag stod länge och vinkade. Sen sprang jag till Macho som stod och jamade efter mat. - Fetknopp, sa jag lite retsamt och gav honom mat. Jag ställde in maten i skåpet men stängde inte. Jag sprang till telefonen och slog numret till min bästa kompis Elin 27018. Elin svarade. - Ska vi leka? frågade jag. - Okej , sa Elin. - Jag kommer till dig , sa jag. - Okej , sa Elin. Jag satte på mig hjälmen och cyklade dit. När jag kom hem hittade jag inte Macho. - Macho , ropade jag. Jag letade över allt. - Macho, Macho, ropade jag igen jättehögt. Jag var ute hela dagen och letade. Klockan 8 gick jag hem med en stor klump i halsen för jag var rädd att jag aldrig skulle se Macho mer. När jag kom hem var jag lite hungrig. Jag gick till kattmatskåpet som fortfarande stod öppet. Kattmat påsen var tom. Konstigt, tänkte jag. Jag tog några knäcke bröd... Men när jag skulle stänga såg jag en svart svans??!! Macho titta upp lite trött och väldigt mätt. - Macho, skrek jag överlyckligt!! - Har du ätit upp all kattmat? - Mjau. Jag undrade om det betydde "ja"... Sen gick jag och la mig. Macho la sig också... vid mina fötter. |
|