Dykcertifikatet

Inte trodde jag att jag skulle ta dykcertifikat med min rädsla för alla sorters hajar och andra kryp i vattnet... och om sanningen ska fram så är jag ju rädd för de små krypen på land också!!!
Ja ja hursomhelst, så en dag så hade jag tuberna på ryggen och andades in den torra luften nere på botten. Pappa var med mig och Sofia (min simkompis) snorklade över oss på ytan. Sofia hade provat före mig och sa att det var jätte kul!!
Det kändes helt okej att vara där nere och coolt att man kunde andas under vattenytan.
Båten låg vid en boj på Bonaire och vi hade revet precis nedanför båten... det var jätte fint med fin korall och små fiskar och vattnet var kristallklart!!
Vi simmade ner längs bojens lina och ställde oss på botten och kollade så att allting var okej.
När jag kom upp till ytan igen så var jag glad att jag hade klarat det och jag tyckte att det var jättekul och ville gå ner igen.
Så nästa dag var jag nere igen tillsammans med Sofia. Vi simmade längs revet på 6 meter. Vi gjorde också övningar tillsammans med pappa. Vi fyllde cyklopet med vatten och tömde det igen, tog av hela cyklopet och tömde det och tog ur regulatorn och in i igen och allting gick jätte bra!!

Snart så var det den dagen Sofia skulle åka hem och det var väldigt tråkigt... Hon hade nu varit med oss på båten i sju veckor och vi hade haft hur kul som helst!!
Det var väldigt trist när vi sa Hej då på flygplatsen men vi får väl hoppas att vi ses snart igen.

Som tur var så hade jag ju något kul att göra... dykningen.
Pappa och jag fortsatte att dyka och Lucas dök också. Som djupast var vi nere på 15 meter.

Bonaire är ju en av de 10 bästa dykplatserna i världen och det finns många dykaffärer där man också kan ta dykcertifikat och åka ut på dykturer.
Mitt emot vår båt så låg det en dykstation så en dag gick vi dit och frågade om dom hade en dykutbildning för oss och det hade dom.
Det skulle ta 3-4 dagar och vi skulle göra 5 dyk precis utanför stationen (vid båten alltså) och fler i fall det behövdes. Som lärare skulle vi få en tjej som kom från Tyskland och pratade bra engelska. Vi skulle ta en "open water course" som är en utbildning för vuxna. Skillnaden är att vi bara får dyka till 12 meter när vi är under 15 år men den dag vi fyller 15 så kan vi skicka in vårt certifikat och få det ändrat till 18 meter.
Utbildningen var på engelska i föreningen PADI. Vi fick varsin bok på 230 sidor som vi skulle läsa på 4 dagar... hmm.
Så nästa dag började vi kl: 9.00 på morgonen... jag var allt lite nervös. Vi träffade vår lärare som heter Andrea. Först så tittade vi på en film om dykning och sedan så skulle vi göra vårt första dyk!!! Hon visade oss hur man monterade ihop utrustningen och det var ganska enkelt. Först tittade man om det var luft i tanken, tog på flytvästen, skruvade på regulatorerna, satte på luften, tog på sig våtdräkten, tyngdbältet, skor, spottade i cyklopet!!, och sen på med utrustningen på ryggen... och så var man helt genom svett. Tog simfötterna och sen gick vi över en liten väg och i vattnet... jätteskönt.
Började sen dykningen... det kändes jättebra!!
Vi gjorde några övningar. Vi fyllde cyklopet med vatten och tömde det igen, tog ut regulatorn och in igen och tränade på att andas ur den andras reservregulator ifall luften skulle ta slut. Det var enkelt eftersom vi hade tränat på det med pappa några gånger innan. Därefter simmade vi längs revkanten på 12 meter och vi såg en sköldpadda och en massa fina fiskar och koraller!!!
På kvällen (på båten) så läste vi på i dykboken som vi köpt. Det var inte så lätt för det var många svåra ord men pappa hjälpte oss så det gick bara fin fint!!

Dagarna därpå var som den första... Vi såg på dykfilmer som innehöll en massa teori och vi gjorde flera dyk med många övningar. Läraren hade en Torped (leksak) som man kastade till varandra i vattnet och balanserade den på näsan och vi simmade genom en triangel och en fyrkant och gjorde fram- och bakåtvolter... det var ju kul!!
Vi gjorde också en massa olika övningar som att stänga av luften för att känna hur det kändes, tog av och på oss hela utrustningen i vattnet, tog av hela cyklopet i en minut, sträckte ut vaden ifall man skulle få kramp, lärde oss att simma med kompass och lärde oss att läsa en dyktabell om t ex hur länge man kan vara nere på ett visst djup.
På kvällarna satt vi upp till 10-12 och läste i dykboken och trängde in en massa teori i huvudena på oss!!

Den sista dagen var då vi skulle göra det stora provet och göra ett uppdyk.
På förmiddagen gjorde vi teoriprovet som skulle ge oss ett godkännande ifall vi skulle få dykcertifikatet eller ej... Provet var på 50 frågor och Andrea (läraren) hjälpte oss med att förklara det som vi inte förstod (på engelska) och när hon sedan rättade det hade vi bara 1 fel!!! (men inte samma fel?!) Så vi klarade det... SKIIITKUL!!

På eftermiddagen så gjorde vi det sista dyket och då åkte vi med en bil till ett annat ställe där vi skulle hoppa från en klippa...
På vägen så var jag nervös för jag visste ju inte hur det såg ut... tänk ifall det skulle komma en haj..??
När vi kom fram så tog vi på oss våtdräkterna och hoppade en gång från klippan för skojs skull... då var jag allt lite skrajsen... men jag klarade mig!!
Sedan tog vi på oss utrustningen och gick fram till klippan Andrea hoppade först därefter kom Lucas och sist jag... jag var väldigt nervös när jag tog det stora Kalle-Anka steget utför klippan... men när jag landade i vattnet så märkte jag att jag var levande...!!!
Till slut låg jag där nere och simmande bland alla fiskar och koraller och vi såg en sköldpadda som vi kunde simma jättenära... och kan ni tro att jag såg ingen haj!!
Vi gjorde några fler övningar, simmade med kompass m.m.

När vi kom tillbaka till dykstationen så stod pappa och väntade. Han skrev på ett papper och så fick vi vårt dykcertifikat. Vi hade klarat det... YES!!!
Sedan sa de att vi skulle sätta oss på knä på våra simfötter med cyklop och snorkel på. Så skulle vi säga efter vår lärare med snorkeln i munnen:
I promise to
1. Snorkel, Snack and dive with yellow submarine as often as possible
2. Continue my divers education
3. Protect the Divesites and marinelife
4. Will balance with my nose on the torpedo
5. Have fun while doing that all
Då höll Lucas och jag på att skratta ihjäl oss!!
Sedan hällde de Coca Cola i snorkeln. Vi skulle dricka upp det och sen hällde dom resten av den iskalla Colan på oss!!
Därefter fick vi ett diplom där det stod vad vi hade sagt i snorklen och med bilder på oss från våra dyk!
Strax därefter kom mamma och Nadine för att gratulera oss. Vi fick var sin T-shirt med dykstationens logo "Yellow submarine".

På kvällen firade vi att vi var certifierade med champagne och att familjen Bredelius hade kommit!!!

Av den certifierade

Klicka på bilderna för att se dem större!


Jag monterar min utrustning.


Vi kollar varandra så allting är OK.


Sofias första dyk.


Sofia och jag som dyker.


Döpta i Coca Cola...


Glada certifierade!