Porto Santo 2002-11-15

Det är ju just det man lärt sig... att alltid surra för storm. Alltså: innan man ger sig ut på havet så ser man till att allt finns på sin plats och att det kommer ligga still under seglatsen oavsett vilket håll båten lutar. Ventiler (fönster) och luckor skall vara stängda.

Dagen vi skulle ge oss av till Lanzarote på Kanarieöarna varslades om sämre väder med starka vindar och istället för att ligga kvar i Funchal så bestämde vi oss för att återvända till Porto Santo och vänta ut vädret där.  Den starka vinden skulle komma först dagen efter.

Vi gav oss av i solsken och en ljummen bris och trodde väl mest det skulle bli motorgång de 60 distansen vi hade framför oss.

Ganska plötsligt ökade vinden och vindriktningen var rakt emot oss vilket gjorde att vi fick lägga oss på en kryssbog och båten lutade kraftigt.

Tja, det är som vanligt, tänkte jag, vinden har en förmåga att ALLTID komma rakt framifrån... men jag var glad att jag tryckt i mig ett sjösjukepiller.

Det hade dock inte vår lånade besättning från "Octopussi" Kjersti, Nicóles kompis, som "la sin första pizza" ganska snabbt...

Så började Nadine att frysa. Jag hoppade ner och in i vår akterhytt där hon har sina kläder. Där lät inte som vanligt. Jag sneglade mot toaletten och längs ner vid dörrspringan fick jag se vatten strila ut.

"Attan", tänkte jag, nu har vi glömt att stänga kranarna för utloppsvattnet igen...

Det är helt OK att glömma förutom när man ligger på en kryssbog. Då hamnar detta utlopp, som vanligtvis ligger ovanför vattenytan, under vattenytan och vatten pressas in i båten.

Förstås har vi glömt detta tidigare och fått in vatten men det brukar hålla sig till några liter på toagolvet..

Jag öppnade försiktigt dörren till toaletten och blev kall av förfäran. Det var vatten långt upp till toalettstolen. Så kände jag vinden i ansiktet och fick se att båda ventilerna (fönstren) stod helt öppna och av varje våg som sköljde längs båten strömmade det in massor av vatten...

Jag sprang ut i köket och grabbade tag i en kastrull, till öskar, och ropade till Thomas att ändra kursen så jag skulle kunna få ut vattnet snabbt och sedan stänga kranar och ventiler!!! Han ändrade kursen. Jag började ösa.. så plötsligt kom en våg som gjorde att båten lutade åt andra hållet... vilket medförde att allt vatten kom farande mot mig och över till andra sidan i akterhytten, ja så var det då vatten överallt... jag öste förfullt med min kastrull, duschpumpen pumpade ut en massa liter och resten rann ner i kölsvinet... så stängde jag ventiler och kranar och allt var frid och fröjd igen.

Väl framme stoppade vi ner våra näsor i kölsvinet för att se hur mycket vatten som kommit in. Där simmade en massa bruna klumpar omkring i ett brunt grumligt vatten. Vår första tanke var förstås att septitanken (tank för toabesök) gått sönder (det hände oss nämligen i vår tidigare båt..) men lukten saknades så den misstanken var lyckligtvis fel.

Det visade sig vara sågspån som vattnet hade fångat upp på väg ner från akterhytten till kölsvinet. Sågspån som fanns kvar sedan båten byggdes.

Så gick det en dag till att rengöra kölsvinet, rensa filter till länspump och skruva isär densamma för kontroll.

Så mycket för att man glömt stänga ventilerna!!

Surra alltid för storm... ja det har man ju lärt sig..

Helén på SMILLA