När jag träffade Thomas var mina erfarenheter till sjöss endast några roddturer i min morfars eka. Kanske var det just därför jag var lättövertalad den där gången när han ivrigt berättade om sin pojkdröm att segla runt jorden....och att han ville förverkliga den tillsammans med mig. Jag hade helt enkelt ingen aning om vad som väntade (och det hade nog egentligen inte han heller....)

6 månader efter första planering satt vi och gungade på havet i vår 31 fots segelbåt, en Player, som var döpt till "Scandal Beauty" av den tidigare ägaren (och båtnamn ändrar man aldrig fick jag lära mig..).

När det första åskvädret närmade sig i Stora Bält satt jag högt uppkrupen under sprayhooden och kikade på Thomas som lugnt bytte vår stora genua till en mindre. Att jag tagit Skepparexamen under våra planeringsmånader var inte till mycket hjälp just då.. men vid senare tillfälle (gärna under stiltje) kunde jag briljera med bäringar till landmärken och väl uttagna kurser på sjökortet.

Sedan var det sjösjukan.... den uppenbarade sig strax före Kielkanalen och varade i 4 år!! Från och till, mer eller mindre, men den fanns alltid där någonstans på lur.... Sjösjuketabletter och sjösjukeplåster avlöste varandra...

Med vår kära "Scandal" tog vi oss över haven. Till vår hjälp hade vi en radiopejl, ett ekolod och en sextant. Inte mycket till utrustning kan tyckas.

Så började motgångarna...Vår skedda gick av ett antal gånger, likaså vårt vindroder. Vi krockade med ett enormt fraktfartyg utanför Panamas kust. Thomas fick gulsot (Hepatit) i Polynesien och var väldigt sjuk.. Orkan i Stilla Havet då båten vändes uppochner och jag blev hängande i livselen..Stor brand ombord i Sydney (anlagd) då endast skrovet var kvar och vi fick bygga om hela båten. Jagade av militärbåtar i Röda Havet och fiskepirater utanför Egypten, ja, listan blir lång.. men..

Mellan det man kan kalla "rusktigt" fanns givetvis det härliga, det njutbara, det fruktansvärt vackra, det vänliga och den STORA friheten.

Efter det var jag ingen landkrabba längre.

Istället blev jag en ekorre. En ekorre som sprang allt fortare i hjulet.....och där hamnade resten av familjen också var och en på sitt vis och i sitt egna lilla hjul. Det var då, när benen inte orkade springa lika fort som hjulet snurrade, som vi började fundera.....

Nu har vi samlat ihop oss, hoppat av hjulet och antagit utmaningen att klara oss själva på vår båt "SMILLA" ett tag.