Redo för Stilla havet  

Nu börjar Smilla bli redo för att gå igenom Panama och ut i Stilla havet. Trots den erfarenhet vi hade från vår första segling så har det tagit tid att få allt på plats och testat. Vi har försökt att köpa kvalité men ändå är det mycket som inte har fungerat till belåtenhet. Det är en sak om det krånglar på denna sidan Panama men väl på andra sidan blir det betydligt svårare att få tag på reservdelar och det är långt mellan civiliserade platser.
Vi gjorde ett bra jobb på Grenada där Smilla fick ny bottenfärg och vattenlinjen höjdes 10 cm. Det var tur för nu när vi bunkrat upp i Margarita ligger vi nu bara 2 cm från linjen. Hela skrovet maskinpolerades och Smilla glänser nu mer än någonsin. Vi fick hjälp med bottenmålning och vaxning av Spice Island Marine som gjorde ett mycket bra jobb. Vi passade på att byta tätningar och lager på propelleraxeln som inte blev gjort innan vi lämnade Sverige. Roderaxeln som började läcka över Atlanten fick också nya tätningar.
När vi kom till Margarita bestämde vi oss för att byta batterier och öka på batteribanken till 900 Ah. De gamla batterierna var bara 1 år gamla och hade säker klarat hela vägen till Nya Zeeland men för säkerhet skull så bestämde vi oss för att byta. Det var också ett mycket förmånligt pris som allt annat i Venezuela.
Det är hela tiden massor av saker som måste underhållas och lagas. Det skulle aldrig gå att ha en sådan här båt hemma. Man måste bo ombord för att hela tiden ligga steget före och reparera det som är på gång att gå sönder. Det är förvånande hur mycket det är som kan krångla och krånglar. Det är bra med servicejournalen för då kan man gå tillbaka och se hur mycket det är. Man glömmer ju fort.
Nu får vi bara hoppas att allt fungerar för det är ett stort hav som ligger framför oss med många långa seglingar. Stilla Havet är väldigt speciellt eftersom det är så stort och på många sätt otillgängligt om man inte har båt. För det flesta seglare är det ett stort steg att gå igenom Panama eftersom det oftast innebär att man då måste segla hela vägen jorden runt för att komma hem igen. Det är ett stort beslut men vi som varit där förut vet vad som väntar och vi ser med spänning fram emot att få uppleva det igen.
- Undrar om det är samma mystiska känsla att segla ut mot Stilla havets horisont som förra gången, är sjölejonen på Galapagos lika tama än, är det lika mycket haj på Tuamotus, finns det fortfarande svartkorall vid klippväggen på Tonga, slipper vi stormarna den här gången...