Funchal 2002-11-10

Ett par dagar på Madeira är nu över 2 veckor.

Ja, ett par, tre dagar högst i Funchal, Madeira, sa vi till varandra när vi lämnade Porto Santo. Erfarenheten från 17 år tillbaka ger oss inte något direkt bra minne från Madeira. Rullig ankringsplats och en oljig nedsmutsad hamn. Fullt av turister och aningen arroganta portugiser.
Den här gången passerade vi gladeligen den rulliga ankringsplatsen och gick in och förtöjde i hamnen. Funchal - en mycket mysig liten stad som gick direkt in i hjärtat denna gång men... vad gäller bekvämlighet för gästbåtar så var det sig likt.

Nu ligger vi förtöjda med 5 båtar innanför oss mot kajen. Varje gång vi ska i land så kliver vi runt på dessa och ägarna kvider. Ibland hör man: "DON´T JUMP ON THE BOAT" och då vet man att Lucas är på väg hem...

Nu har vi gjort Madeira både till fots och med bil.  Något man inte får missa på Madeira är att åka korgsläde på asfalten ner från ett av bergen. Det gjorde vi förstås och det var mycket uppskattat av barnen. Med bil har vi sedan klättrat de flesta småvägar upp och ned längs bergen och upplevt en underbar natur. Man får inte ha bråttom. Där det var som svårast att ta sig fram körde vi ca 1 mil på drygt 1 timme.

Vi har bestigit det högsta berget, Ariero, och gått flera vandringsleder. Både dessa vandringsleder, levadas, och bilvägarna är hissnande ibland med våldsamma stup alldeles intill kanten. Det gäller att hålla tungan rätt i mun... lagom kittlande med 7-åriga Nadine och Lucas, (förstås), som snubblar på sina egna fötter vartannat steg... (+ att han gärna videofilmar eller tar kort samtidigt!!). Som MOR blir man inte lugnare av att höra att en guide trillade ner för 2 veckor sedan och omkom..!! Madeira består av höga berg och djupa dalar som är klädda i grönskande växter hela året om. Det bör ses!!

Vår erfarenhet av lokalbefolkningen är tyvärr inte den bästa. Vi upplever att det finns en stor distans till turister. 2 priser förekommer. Ett för de lokala och ett för oss turister. Detta gäller främst på marknader eller gatustånd.

Våra restaurangbesök går till historien vad gäller notor. Vid ett tillfälle besökte vi en restaurang tillsammans med vår norska "kompisbåt". Som vanligt ville barnen sitta ihop i ena änden av bordet och vi vuxna i den andra men... det trasslade till sig ordentligt för servitrisen som bad oss dela på borden och sätta oss familjevis annars kunde hon inte räkna ut notan..

Vid ett annat tillfälle fick vi in en nota på över 100 Euro. Vi satte vinet i strupen och bad om specificering.. Efter ca en timme hade priset sjunkit till 75 Euro och då hade jag skrivit notan själv...! för ingen kunde addera vare sig på papper eller miniräknare. Lockbetet var 3 rätters middag för 65 kronor. Det tyckte vi lät toppen!! Ingenstans stod det att en vattenflaska kostade 40 kr och vitlöksbrödet som stod på bordet när vi kom (och som vi inte ens hade beställt!!) kostade 100 kr!! Ni som känner Herr Lindblom vet hur han såg ut och vad han sa... Ni som inte känner honom.. tänker jag inte berätta för..

Fördelen med att stanna ett längre tag på samma ställe är att man lär sig var allt finns; marknaden, den bästa affären, posten, banken, internetcafé etc. Man slipper hålla på att leta som tar både kraft och tid... Barnen har tillsammans med nyfunna kompisar också hittat sin värld i glasscafeér, friluftsbad, gräsplaner, affärer mm som de själva tar sig till. Det har gett oss vuxna lite "fritid".

Imorgon är det måndag och då gäller bunkring av mat och tillsyn av båt. Om sedan vädrets makter tillåter så drar vi och vår norske "båtkompis" till Lanzarote, Kanarieöarna.
Är det mailväder så hörs vi under vägs...

Besättningen på SMILLA / Helén

Tidigare "Här är vi nu"-brev
23 oktober 2002 i Porto Santo
15 oktober 2002 framme i Porto Santo
14 oktober 2002 på väg till Porto Santo
13 oktober 2002 på väg till Porto Santo
12 oktober 2002 på väg till Porto Santo

Lucas och Anders åker korgsläde

Högs uppe bland Madeiras berg vid ett sällsynt staket

Fruktmarknaden i Funchal