Porto Santo 2002-11-25

Porto Santos i våra hjärtan

Usch Fy och skäms! så jag klagade på dessa "portugiser" i brev från Madeira.

Upprättning krävs!! Tillbaka på Porto Santo så har vi bara blivit väl omhändertagna av genuina portugiser med en gästfrihet som inte liknar något annat. Petter på "Octopussi" var en dag på jakt efter en gitarrsträng och frågade en kille "på gatan" om var han kunde få tag i det...  Det var Rui han frågade och sedan den dagen har vi alla fått nya vänner.

Jag får hänvisa till Nicóles och Lucas resebrev vad gäller mat och middagar för det har de utförligt beskrivit. Vi blir överösta med gåvor av diverse slag som t ex hushållspapper, tvål, klorin, fläckborttagningsmedel, mat m m. Vid ett tillfälle nämnde vi att vi skulle kopiera en bok om Kanarieöarna. Boken slets ur våra händer och vipps så var kopiorna gjorda.

De är mycket sociala och kommer gärna ner till våra båtar och pratar om allt och inget. Tyvärr är det ju sena vanor som gäller. Så vid 22 - 23 tiden på kvällen hör man "bunk bunk" i skrovsidan  och så är festen igång. De vill alltid ha kaffe och efter det kommer gitarren fram. Så spelas det och sjöngs till sena natta.

I morse tittade Lucas på mig med sorgsna ögon och sa "Mamma, jag orkar inte festa en kväll till..."  Ja, det är svårt att få i säng barnen med detta främmande i båten och även om de går och lägger sig så kan de inte få en blund i ögonen... Det dånar "Pink Floyd" "Eric Clapton" "Dire straite(?)", Bach och Mozart i vår "akustiska låda".  Både Rui och Petter är riktiga virtuoser på gitarrerna.

Rui är son till den politiske ledaren på ön, som även var med under revolutionen. Man förstår att det finns motsättningar och problem även här och de diskuteras ofta och gärna.

Vädret har varit "svenskt" ett tag. Mycket regn och blåst och HÅRD blåst därtill. Igår, den 24 november, gick "ARC:en" av stapeln. Det är en tävling över Atlanten, från Kanarieöarna till St Lucia i Västindien, för segelbåtar i olika kategorier. Några gör det för tävlingens skull men många anmäler sig enbart för att få tryggheten. Man "följs" från land hela tiden och skulle något hända får man hjälp. Man förses också varje dag med väderinformation. I år var det 240 båtar som var anmälda och det hade varit "maffigt" att se dem alla försvinna i horisonten.

Våra nyfunna vänner, Rolf-Ole, Marianne och Mårten (också de norska), på båten "Marie-Anne" är med i gänget och de följer vi nu noga. Vi ska hålla kontakten med dem varje dag över kortvågsradion. Det första dygnet hade varit mycket tufft med motvind och upp till 40 knops vind samt sjösjuk besättning!

På eftermiddagen idag fick vi barnfritt och passade då på att höja konditionen!! Vi tog den 8 km långa sandstranden i besittning och flåsade oss fram och tillbaka. Det blev 16 km. Vi såg 5 personer som låg och solade... inte trångt precis. Rakryggade, stolta men mycket trötta gick vi hemåt.

Nu väntar nybakt kaka på ytterligare en norsk båt kallad "Outbreak".

Petter med gitarren

Rui is teaching Lucas to play the guitar

Ser gott ut!

Per-Ole och Marie-Anne