| Teneriffa 2002-12-01, 1:a Advent Äntligen framme på Teneriffa Efter 15 dagar på Porto Santo så hade vi äntligen bestämt oss för att kasta loss och bege oss vidare till Kanarieöarna. Lite sorgsamt var det allt att lämna den fina ön med den långa sandstranden vi hade nästan helt för oss själva. Att våra nyfunna vänner Rui och George stod på bryggan och vinkade av oss gjorde inte saken bättre. Vi gav oss av tillsammans med våra norska vänner på "Octopussi". Glada i hågen var vi alla, då vi efter många väderanalyser konstaterat att just torsdagen skulle vara den bästa för avfärd. Rätt vindriktning och styrka med ett stort annalkande högtryck på väg. Inget kunde vara bättre. Gemensamt hade vi bestämt att först segla till en liten obebodd ögrupp mellan Madeira och Kanarieöarna kallad Islas Salvagem. Där skulle vara vackert och mycket bra för snorkling och dykning. För att stanna till där behövde man dock vädrets makter på sin sida eftersom ankringen var väl utsatt för hårda vindar. Seglingen började perfekt med en härlig slör och med varsin sjösjuktablett (undantaget Thomas) i blodet så mådde vi alla bra. Så ökade vinden och helt plötsligt var det dags för att reva storseglet. Först lite grann, sedan lite till och sedan lite till. Natten kom och vinden fortsatte att öka och vågorna blev större och brytande. Storseglet åkte in helt och hållet och genuan revade vi in så vi endast hade en liten flik kvar ute.. Då började vi tvivla på väderprognosen… Vi höll hela tiden kontakt med "Octopussi" som är en 37 fotig Bavaria av äldre sort. De hade börjat styra för hand då de tyckte vågorna var för stora för att autopiloten skulle fixa styrningen. Natten blev lång och ett 4-timmars vaktpass från 24.00 – 04.00 kan kännas som en evighet när man sitter och stirrar ut på havet. Man ser inte så mycket i mörkret mer än det brytande vita skummet som kommer rytande förbi eller kanske letar sig upp på däck eller ner i sittbrunnen. Man känner sig obeskrivligt liten och utlämnad till havets makter. I gryningen hade vinden ytterligare ökat och var uppe i 35 – 40 knop (17 – 20 sek/m) och i kasten visade vindmätaren som mest 49 knop. Stormstyrka var inte långt borta… Vi närmade oss så småningom den ögrupp vi tänkt stanna vid i lugnt väder men kunde konstatera att det var helt uteslutet. Från denna ögrupp hade sedan "Octopussi" tänkt segla till Lanzarote och vi till Gran Canaria. Vi fick båda ändra våra planer och sätta kursen mot närmsta bästa ö vilket var Teneriffa. Så slutade "Octopussis"
VHF (kommunikationsradio) att fungera och efter att fått veta de hade fått in vatten i
förpiken, genom en icke riktigt stängd lucka och sedan i akterpiken av samma orsak, och
att Petter var dödstrött efter att ha styrt båten manuellt hela natten, så tappade vi
bort dem bland vågorna. Det räcker ju att man har en lite annorlunda kurs så
försvinner man snabbt ifrån varandra… Det kändes förstås vedervärdigt!! Nog
trodde vi att de skulle klara sin situation men i tanken kunde vi lätt försätta oss 17
år bak i tiden då vi själva också ofta hade en genomvåt båt och mycket elände under
våra tuffa seglatser. Det fortsatte att vråla och ryta runtikring oss även den natten och det var svårt att få timmarna att gå. Vid ett tillfälle frågade jag Thomas: "Kommer du ihåg att det var så här det var…? Han stirrade på mig med förvåning… "Sånt här glömmer man aldrig" svarade han och visst hade väl han rätt! Den natten började vi skymta Teneriffas nordliga fyr och så småningom såg vi ön dyka upp i mörkret. Klockan 07.00 surfade vi in genom Santa Cruz smala hamninlopp. Dödströtta men glada att vara i hamn. Barnen som låg och sov vid ankomst vaknade av att båten inte rullade mer och kom uppspurtande glada att se land. 5 timmar efter oss kom
även "Octopussi" in genom hamninloppet. Vi blev förstås jätteglada att se
dem igen. Mycket trötta och genomvåta var de alla men ändå lyckliga att vara framme. Här i Santa Cruz hade den
lokala befolkningen satt upp "VARNING FÖR STORM" längs marinans staket så..
DE visste.. Kanske är det bättre att prata lite med lokalbefolkningen istället för att
"ränna" Tidigare Resebrev |
 Octopussi i höga vågor
|
