2002-12-21 Anfi del Mar Gran Canaria

Besök av Nicóles simkompisar Annelie, Maria och Sofia på Gran Canaria

Det vi inte riktigt trodde skulle hända, hände faktiskt.Med billiga biljetter kom de, Annelie 14 år, Maria 12 år och Sofia 13 år, flygande till vår Nicóle. Glädjen när de sågs var obeskrivlig och värmde, lika obeskrivligt, en mammas hjärta.

 Jag ska inte ta ifrån Nicóle glädjen över att få berätta, mer i detalj, om deras vistelse här hos oss. Vi hade i alla fall en toppenvecka (trots "lite" dåligt väder) med dessa goa tjejer. De kryddade den veckan med mycket fniss, skratt, smink, tuffa kläder och härliga parfymdofter.

Stackarna fick tyvärr vara med om de dagar vi inte hade så bra väder och alla snackade om katastrof här på Gran Canaria. Åskan gick över 20 timmar i sträck och regnet öste ner. Det kom vatten i stora forsar ner från bergen så gatorna var helt översvämmade. Badvattnet blev helt nergeggat och brunt så ingen kunde bada nära stranden på 3 - 4 dagar. Hus och affärer var helt förstörda på mindre än ett dygn av vatten och stenar. 

Jag gned mina knogar och tyckte det var alldeles förfärligt för töserna men... så gav vi oss ut och in i stan för att kolla läget och plötsligt så sa Anneli: Hah, va´ häftigt detta är... det här kan man ju också kalla en upplevelse!!! Då sjönk en sten från mitt hjärta.

Som väl var kunde vi ju ta båten ut och komma utanför "skitgränsen" i havet och det var precis vad vi gjorde en av dagarna. Thomas chockade tjejerna och låtsades ramla överbord. Deras miner då är värda en stor guldpeng... men när den första chocken lagt sig hoppade de alla gladeligen i havet och hängde längs ett rep efter båten. Hajskräcken fanns där men släppte efter hand. De tyckte det var häftigt att ha badat "mitt ute på Atlanten" som de uttryckte det.

Vad de tyckte mindre om var alla killar eller karlar som visslade och "pussade" efter dem.  - Sånt gör inte killarna i Sverige!! sa de med eftertryck.. och gör de det så slår vi ner dem..   men det går ju inte här för de är så många och stora...!! ÄCKLIGT!!! (Jag tyckte det var himla kul att gå tillsammans med tjejerna för då kunde jag ju låtsas att de var på mig de visslade.. hm.)

Lika väl som deras ankomst värmde i modershjärtat så sved det ändå mer att se töserna skiljas åt. I förväg hade de lovat att inte gråta och.. det gjorde de inte heller.. även om det drog i hakor och läppar men jag då... jag grät när bussen försvann bakom hörnet för jag hade ju inget lovat...

Tack.. Patrik och Bitten, Torbjörn och Mervi för att Ni lånade oss tjejerna en vecka. Vi vet att det krävdes mod av både föräldrar och ungdomar att genomföra detta. Får vi.. så lånar vi dem gärna igen!

Välkomstmiddag

Tjuvstart

Simkompisar på fördäck

På dingetur

Översvämning

Mysigt sovrum

Hajbete

Annelie och Sofia tränar i Atlanten