Resebrev

Martinique 2003-05-05

Tillbaka till civilisationen

Det var så vi kände när vi seglade mot Martinique. Tillbaka till civilisationen. Skam att säga dessa vackra öar i t ex Grenadinerna inte är civiliserade men när man vistats där ett tag så känns det som om det är något som fattas. Att göra sina matinköp i en liten butik med några konservburkar på hyllorna, månadsgammal ost i kylen och fryst kött i frysdisken där man inte ser kött för all is så tappar man på något sätt matinspirationen efter ett tag.

De där dignande frukt- och grönsaksstånden man ser framför sig när man tänker på Västindiens öar finns där.. men med importerade äpplen från Kanada, importerad ananas från Nya Zeeland och så inhemsk mango men OJ då är den dyr!! - Varför odlar Ni inte frukt och grönsaker här själva, frågade vi en dag när vi festhandlat 5 st äpplen för 40 kronor?! - Nej, det blir alldeles för jobbigt.. Det är lättare att köpa och sedan sälja... blev svaret?! Den svarande damen satt och hängde på en stol och orkade inte resa sig för att expediera oss. Bredvid henne låg en man och sov. Man kunde anta att det var hennes man.

När vi 4 timmar senare passerade dem igen hade de exakt samma position.. Då föll tankarna på ett email jag fick hemifrån, dagen innan, där en väninna berättade om att hon håller på att arbeta ihjäl sig med det ena efter det andra uppdraget samtidigt som hon tar hand om sin man och sina barn, städar sitt hus, fixar trädgården, tvättar bilen, stryker tvätten och har dåligt samvete för sin sjuka mor som hon inte hinner träffa så mycket som hon önskar...

När man har de båda situationerna på visst avstånd, som vi har nu, så kan man roa sig med att fundera på vad som är bäst...

Av andra båtar hade vi hört, och av eget minne kom vi ihåg, att Martinique var lite mer civiliserat. Vi satsade på att vara där inför Lucas och Nadines födelsedagar 18 och 19 april. Vi klarade den satsningen och de fick varsin civiliserad dag med god baguette, underbar ost, glass och "riktig" pizza.

En dag tog vi oss till ett köpcenter nära Fort de France och det var nästan som att komma hem. Där fanns allt!! Och dessutom i rena, stora härliga lokaler. Det blev inte mycket köpt men meningen var att bara njuta av just civilisationen. Vi passade i alla fall på att handla i en stor matvaruaffär och frossade i färskt kött, god skinka, kall färsk mjölk och grädde, god ost och underbar frukt!! Vi hittade till och med en burk sill som vi sedan festade på första maj!

Efter 3 månader på ankring så beslöt vi att ta några nätter i hamn i Le Marins marina. Det kändes som att vara på fast mark. Där passade vi på att sy upp ett soltak till Smilla, ett solskydd till dingen och laga hål i segel. Medan vi hade full tillgång på vatten så passade jag på att tvätta upp hela vår stora segelsäck med tvätt. Ett digert jobb för en trött 40-åring.

Det blev ingen rundtur på Martinique. De tidigare ö-rundturerna har väl tagit knäcken på barnen så när vi snackar ö-tur då finns det 3 personer som helt och hållet vägrar... Det fanns ingen vägran till vindsurfingbräda i alla fall...

På segelmakeriet, där vi fick våra segel lagade, fanns en kille som gärna sålde sin bräda till oss. Nicóle och Lucas öppnade sina plånböcker och HOPPSAN så hade vi en vindsurfingbräda ombord. Och.. jisses.. vad de slet med denna bräda och ingen kunde stå på den... så vid närmare eftertanke var det tydligen en "funboard" de köpt som är mer för avancerade seglare. Depression i lägret.

Men så VIPPS hade grannbåten en bräda och en massa segel "liggande" och till ett billigt och bra pris så fanns även detta inom drömmarnas räckhåll!!! Sim sa la Bim så hade vi en bräda till...

Så nu går man här och trampar över brädor, bommar, master, segel och kan bara konstatera att med all denna utrustning ombord så måste man ju bara lära sig stå på "en såndär". Jag börjar tro att det bästa barn vet är att se sin mamma försöka lära sig något som de kan bättre...

- Showtime, skriker Nicóle, när hon lösgör mig från dingen och ser mig på darrande ben försöka få upp seglet. Hennes leende skiner ikapp med solen!! - Fällkniven, mamma, det ska jag kalla dig, ropar Lucas. Fällkniven... för Du står precis som en sån!!

Skam den som ger sig!!
Helén