| 2003-09-15 Att vara utvandrad till okänt land Folkbokföringen Innan vi gav oss av från Sverige, för nu över ett år sedan, så sålde vi vårt hus. Då gjorde vi också en adressändring till c/o min mamma, som lovat ta hand om vår post. Några dagar efter adressändringen gjorts blev vi kontaktade av folkbokföringen som frågade om vi, hela familjen, skulle flytta in till mamma? - Nja, svarade jag och berättade att vi tänkte bo på en båt framöver och bara ha posten till henne. När hon fick veta att vi inte heller skulle ha båten i Sverige så ville hon skriva oss som utvandrade. - Nej, absolut inte, sa jag. Vi är INTE utvandrade. Vi tänker "bara" bo på båten och försöka segla till Nya Zeeland men vi har ingen aning om hur det går eftersom vi har 3 barn ombord… Vi kanske bara kommer till Danmark!! - Ja, men då har Ni utvandrat, svarade hon kort. - Vart har vi utvandrat då, frågade jag. Kan man utvandra till en båt?? - Nehej, det går INTE. Det här är ju ett mycket knepigt fall… så jag vet inte riktigt, men jag antar att jag får skriva att Ni utvandrat till okänt land. Hur länge ska Ni vara borta? frågade hon - Vaddå, okänt land? Finns det okända land… ? Ja, jag vet inte hur länge vi är borta. Kanske 2 månader eller 2 år, svarade jag. - Då skriver jag att ni utvandrat till okänt land i minst ett år, sa hon. Det finns inga andra alternativ... Och så blev det. Familjen Lindblom utvandrade till okänt land på minst ett år. Med en axelryckning och några huvudruskanden godkände vi det. Barnbidrag Vad vi inte visste då var att detta påstående och beslut ledde till att barnbidragen drogs in. Reglerna för dem är så, att om man har för avsikt att vara borta från Sverige mer än 6 månader så mister man rätten till barnbidrag. Vem som helst förstår nog att barnbidragen inte ligger som grund i vår skeppskassa men vi tyckte nog att eftersom ALLA svenskar har rätt till barnbidrag (såvida man inte flyttat till annat land och använder DET landets skattesystem och bidragsrätt) så borde vi också ha det. Jag ringde till skattemyndigheten och menade att här betalar vi mängder med skatt varenda eviga år och så bara för att vi väljer att ta ledigt ett tag så mister vi alla rättigheter i landet och blir stämplade som utvandrade till okänt land. - Ja, det kan hända men Ni måste fortsätta deklarera och betala skatt enligt de regler som finns, svarade någon i andra ändan. - Vaa, menar Du att vi har skyldigheter men inga rättigheter alls, frågade jag och försökte hålla mig lugn... - Ja, så är det. Det är reglerna och dem måste Ni följa. - Ja men på folkbokföringen menar de att om vi inte är fysiskt i landet så är vi helt enkelt utvandrade. De vill alltså inte veta av oss men... när det kommer till att betala skatt DÅ är vi inte utvandrade. Är det verkligen SÅ det är?? Är vi inte i Sverige så utnyttjar vi ju heller ingenting...? fortsatte jag. - Sådana är reglerna!! Finns inga undantag, svarade denna någon. Jag tror inte avslutningsfrasen blev något bra... Vi slogs för bidragen i ett år... sedan tröttnade vi. Sjukvård Så var vi då tillbaka "hemma" och jag tror det var enda gången jag känt någon tillfredställelse i att kliva in genom Vårdcentralens dörrar. Rakryggad gick jag in och myste riktigt vid tanken på att jag trotsallt skulle "utnyttja" systemet och våra betalda skattepengar skulle komma till sin rätt (även om det var en mycket liten del...). I luckan uppgav jag mitt personnummer som vanligt och damen satt en lång stund och bara stirrade på dataskärmen.. -Hm, sa hon sedan eftertänksamt. Det står här att du är utvandrad till okänt land. Vad menas med DET??? Efter långa förklaringar, fullt lyssnande personalstyrka, och många tveksamheter så betalade jag de vanliga 120 kronorna. Frågan var om jag kunde godkänna ett kvitto utan namn men med personnummer och vår gamla adress (till huset som var sålt för över ett år sedan!!) för det var det enda de kunde få ut...? Och visst kunde jag det. 14 dagar senare var det dags för ett besök igen. Nu var jag inte lika rakryggad för jag visste att jag skulle behöva förklara och försvara mig till sista svettdroppen om nu inte samma dam satt i luckan som tidigare. Givetvis var där ett nytt ansikte. Denna gång kallades mer personal in igen men... någon visste "mer" nu och menade att, hade jag utvandrat till okänd land så var jag tvungen att betala HELA kostnaden vilket var 740 kr!!! - Det kan ju bara inte vara rätt, fnyste jag. Är DET vad turisterna betalar när de kommer hit till vårt land?? (och tänkte tillbaka på ett GRATIS läkarbesök i Portugal med Lucas...) - Nejnej, turisterna betalar bara 120 kronor som vanligt, sa hon med ett leende. Men.. Du är ju ingen turist. Du har ju utvandrat!! - Nej, vet Du vad, sa jag. Jag är fortfarande svensk medborgare och betalar skatt varje år. Så jag ska omöjligtvis betala MER än en turist!! - Gå Du in på din undersökning, svarade hon. Så får Du betala när det är klart. Undertiden ska jag ringa några samtal. Undersökningen som jag gruvat mig för i 2 veckor var ingenting mot den vånda och orättvisa jag kände!! Väl ute vid luckan igen så fanns där bara ett sött flickansikte som sa: - Du måste nog betala de där 740 kr i alla fall... Jag betalde tyst och snällt som den milda svenska jag är. Den lycka jag bestämt mig för att fira, om undersökningen gått bra, med bakelser till hela familjen var som bortblåst. Istället körde jag direkt hem och spydde ut allt över Thomas som slängde sig på telefonen... Efter oräkneliga telefonsamtal, genom den byråkratiska djungel som det handlar om, och 2 dagar, så kunde jag rakryggad gå genom porten till Vårdcentralen igen och få tillbaka mina 740 kr och betala de 120 med stöd av Förordning A 9385 Övrig utlandssvensk!!! Nytt pass Så skulle vi passa på att skaffa nytt pass till mig och barnen medan vi var hemma. De hade utgångsdatum om några månader och eftersom det kan vara besvärligt att få det fixat från utlandet så passade vi på. Tidigt en morgon kom vi instörtande till Polisen med nytagna kort i högsta hugg. Återigen slogs mitt personnummer upp.. och barnens... varpå en lång tystnad följde... - Det står här att Ni är utvandrade till okänt land... Vad menas med DET?? Ja, så började förklaringarna igen och mer personal kallades in. - Hur ska vi veta att Ni inte är medborgare i något annat land nu?? Har Du något papper som visar det? frågade någon lite dröjande. - Vad skulle det vara för papper... undrade jag. Jag har mitt gamla pass här och körkortet men något annat papper har jag inte... Jag ÄR fortfarande svensk. Det var folkbokföringen som tyckte det skulle stå sådär...!! utbrast jag. - Du kan ju faktiskt ha ett pass till från något annat land, fortsatte de och våra regler säger att man kan endast ha ETT pass. - Ja, men jag HAR inget annat pass än det här gamla, upprepade jag och började känna mig illa till mods. Tänk om de skulle VÄGRA ge mig ett nytt pass och detta skulle undersökas på högre instans. Då kanske vi inte skulle kunna flyga tillbaka som tänkt... Kanske såg någon min tanke eller förtvivlan för denna någon tyckte: - Ah, någon "risk" får vi väl ta. Vi kan ju inte tro ont om alla... Så efter en kortare intern överläggning så beslutades det att vi skulle få våra pass. Givetvis var det svårt att få datamarkören att slita sig från fältet; "utvandrad till okänt land" för vidare bearbetning av personinfo men.. någon riktigt duktig dataexpert klarade det...!! Konstig känsla men... jag kände mig riktigt lycklig när passen till slut anlände till posten (eller till ICA som det är nu för tiden!) och jag kunde gå och hämta ut dem! "Jag är så glad att jag är svensk, ho ho" ???! Helén |
||
|
Tidigare Resebrev |
|