| Grenada
2003-09-22 Bottenmålning på Grenada - Nehej, nu kryper det krabbor i handfatet på toaletten, stönade Thomas en morgon. Ingen av oss hade direkt lust att få upp vårt växande korallrev, på båtens botten, genom handfatets utlopp så vi beslutade att boka tid i Prickly Bays marina för upptagning och bottenmålning. Det var ingen direkt kö så vi fick tid klockan 10, 2 dagar efter beställning. Eftersom vi låg i viken öster om Prickly Bay så startade vi vid 9-tiden den morgonen för att komma runt udden och in till kranen i tid. Ankarspelet gick trögt och gnisslade i hela viken… Jaha, tänkte jag för mig själv där jag stod och tryckte på knappen… Nu ska det trassla igen då... Mycket riktigt... upp med ankaret kom en tjock tamp med tillhörande boj. Tampen satt förstås fast i ett stort betongblock på botten så inte undra på att det gick trögt... Den starka kaptenen fick slita sig från ratten, spänna musklerna och vipps så låg tampen i vattnet igen och vi var loss. Som vanligt så dinglade ankaret åt fel håll över vattenytan, till min vrede... men till Lucas lycka... som då får använda sina gymnastkonster. Med ett svingande över pulpiten, hängande i armarna ned mot vattenytan tog han fötterna på ankaret och slängde runt det på rätt håll. Ett ovanligt sätt att få upp ankaret på rätt sätt kanske (och visst drar det till sig uppmärksamhet) men för oss håller det sättet oss alla glada och lugna. Så stävade vi då runt till nästa vik och klockan närmade sig 10. Svenskar, som vi är, så såg vi givetvis till att närma oss kranen 09,55 för att komma i tid. Ju närmare vi kom kranen desto tystare blev vi… I kranen hängde redan en båt och kranen stod helt stilla. Vi cirklade runt ett tag och försökte få kontakt med någon på land men utan resultat. Jag slängde mig ner till VHF:en och ropade in till marinan. - Vi har tid klockan 10 och det är 2 minuter kvar.. Vad händer, hojtade jag. - Vi har fått fel på kranen men det är snart fixat, ropade de tillbaka. - Ska vi vänta här ett tag då eller måste vi gå ut och ankra..? frågade jag. Efter en låååång väntetid svarade de till slut att vi kunde komma tillbaka vid 14-tiden. Pust och stön… Vi gjorde klart för att ankra igen. Inte glada eftersom Prickly Bay är en mycket rullig vik men.. några timmar skulle vi väl stå ut. Långt bort i viken fick vi se en känd båt. Där låg den engelska "Avventura". De hade vi inte sett på länge så vi styrde kosan mot dem. På vägen dit lyckades vi givetvis hitta vikens enda revplätt och studsade på den några gånger innan vi var framme hos dem och släppte i vårt ankare. Skräckhistorier vandrar ju förstås runt i båtarna varav just Avventura står för en av de värsta...
Tillbaka till vår upptagning... Vår nya tid för upptagning var alltså 14.00 och när klockan närmade sig "slaget" tog Thomas dingen in för att checka läget. Han fick då veta att kranen hade en punktering, som i och för sig strax skulle lagas men... båten som hängde i kranen var nu ställd precis vid upptagningsplatsen. Ägaren, som var fransk, hade "primat" botten, alltså lagt på grundfärgen, och tänkte då visst inte flytta på sig förrän färgen torkat. Det spelade ingen roll att han tog upp plats för både kranen och andra båtar... Så.. fick vi en tredje tid.. 08,30 påföljande morgon och eftersom ödet säger - tredje gången gillt - så var säkra på att ha flyt. I kikaren såg vi att kranen stod tom så vi stävade in mot den. Fyra killar stod där och väntade till vår hjälp. - Gå in med aktern först, skrek någon. Vi kikade in mot kajkanten och såg att det grundade upp oroväckande mycket. Vi frågade om de trodde det var tillräckligt djupt men de hade tagit 44 " -båtar förut så det skulle inte vara något problem. Förtroendet för dessa killar i långa rastaflätor och stora virkade mössor, lite lulliga av förgiftat gräs, är ju inte så stort och vi såg framför oss hur rodret skulle dra i botten och konsekvenserna som det skulle få hade vi ingen lust att ta... - Det får bli fören först, ropade Thomas. - Då måste Du ta av förstaget!! skrek någon tillbaka. - TA AV FÖRSTAGET!! Aldrig i livet… skrek Thomas så jag tyckte det hördes över hela viken och... viken är STOR!! - Vi skiiiter i alltihop, skrek han sedan. Nu får det vara NOOOG!! Så... tillbaka ut till ankringen. Till saken hör dock att det här upptagningsstället har 2 kranar varav en placerad vid viken intill. Våra vänner på Avventura ropade till oss att den kranen var mycket större och de som arbetade med kranen mycket duktiga... Thomas ropade upp dem på VHF:en och så… var turen med oss. Klockan 13.00 fick vi tid och 13.15 stod vi på land. Lätt som en plätt. ...och som alltid stod jag där med tårarna i ögonen. Jag har alltid haft svårt att se båtar på land... Så följde 3 dagar då SMILLA fick sin skönhetsbehandling. En lokal billig och duktig arbetskraft hjälpte oss så vi slapp jobba på den 40-gradiga, vindstilla grusplanen själva. Thomas var dock på plats mest hela tiden. Han passade på att fixa, lite annars undervattens-,jobb och samtidigt kunde han kontrollera att skönhetsbehandlingen blev utförd till belåtenhet. Vi bokade in oss på ett hotell under tiden och svalnade av med air-condition och mös med TV. De tokiga myggen gjorde dock att vi längtade till vår SMILLA efter bara en natt!! Som tur var hade vi vänner i viken på den amerikanska båten "New Beguining". De bjöd oss till båten på middag och såg till att Nadine hade sällskap av deras 7-åriga Abbie mest hela tiden. Dagarna gick fort och PLUMS så var SMILLA i vattnet igen. Härligt´... äntligen kunde vi koncentrera oss på vidare planer... Margarita, Venezuela. SMILLA gnm Helén |
Klicka
på bilderna för att se dem större! Håller vajrarna, pappa?  Smilla ovan där...  En bamsestor fjärilslarv.  David o Karen på New Beguinning.  Nadine har middagsbesök av Abbie. |
|||
|
Tidigare Resebrev |
|