Grenada 2003-10-09

Marina Maremares - en riktig pärla i Puerto la Cruz

Marina Maremares är en av många marinor som ligger i ett handgjort kanalsystem alldeles väster om Puerto la Cruz.
Någon hade rekommenderat oss kanalsystemet men inte trodde vi det var så speciellt som det faktiskt är. Systemet är mycket större än vad vår seglingsguide visar och kanske får man lite känslan av Venedig när man sakta flyter fram längs kanalen. Husen är färggrant målade och sitter ihop. Någonstans ser man en liten bro. Båtarna är fint parkerade framför husen och de mycket noggrant planterade palmerna vajar i den ljumna vinden. Här och där ser man någon som arbetar på ett bygge, någon som sitter och läser i skuggan eller barn som springer omkring.
De som noterar oss vinkar glatt.
Framför oss har vi en dinge med 2 glada Venezuelaner från marinan som guidar oss rätt. Ett GRUND finns det, mitt i kanalen, som givetvis inte är utmärkt. Det flyter vi obemärkt förbi. Eftersom marinan ligger nästan längst in i kanalsystemet så hinner vi se det mesta innan vi är framme.

Tilläggningen går fint med expertishjälp. De pratar bra engelska och är förfärligt vänliga. Vi har tur och får den sista platsen.
Väl vid bryggan så går Thomas till marinkontoret för att klarera in. Under tiden upptäcker vi andra att många av våra båtvänner faktiskt också ligger vid bryggan och de som inte ligger just vid denna marinan ligger bara en bit bort vid en annan.
Helt plötsligt är vi uppbokade med cocktail-party på bryggan på kvällen, födelsedagskalas dagen efter och BBQ (grillparty) dagen efter det. Amerikanare är otroligt sociala!!
Jag räknar till 12 barn i storleksordning 7 - 18 år och ser samtidigt hur våra egna försvinner en efter en ner i någon grannbåt.
Den som kommer upp snabbast är Nadine som fort blivit både hund- och kattvakt. Hennes liv är fullkomligt!!

Så kommer Thomas tillbaka glad i hågen. Han berättar att marinan hör till det tjusiga hotellet alldeles i närheten och att vi anses som hotellets gäster. Därmed har vi också tillgång till alla faciliteter. Med sig har han handdukskort till den stora poolen, biljetter för fria välkomstdrinkar och info om div. möjligheter som gym, aerobicsklasser, spa, restaurang och barer. Vi får kablar för kabel-TV, telefon och internet.
Vi känner oss verkligen som kungar i paradiset och vi inser att vi hamnat på Amerikanernas riktiga paradismarina. Här är det billigt och äger man amerikanska dollar så är livet enkelt.

...men VI äger SVENSKA KRONOR och det har ju inte folk här ens hört talas om. Pengasystemet är en enda stor röra och det tar ungefär en vecka innan man förstår gången på det hela.
Det finns en vit marknad och en svart. Det låter hemskt med en svart marknad och när man först hör det så tänker man då visst inte hålla på med något olagligt!! Men… så kommer "Joakim von Anka-själen" fram och helt plötsligt så är man där och räknar o räknar. Anledningen är den himmelsvida skillnaden på kursen...
Går man till banken och lämnar in 1 US dollar så får man 1 600 Bolivarer tillbaka. Går man sedan in på det lagliga växlingskontoret mitt emot och lämnar 1 US dollar så får man 2 400 Bolivarer. Alltså 50% mer.
Går man ut på gatan så hoppar någon på en och frågar om man vill ha 3 000 Bolivarer för den där US-dollarn.
Nja... så långt sträcker vi oss INTE att vi står och växlar på gatan men... på ett lagligt växlingskontor så känns det ju OK. På Margarita gick detta bra. Då hade vi fortfarande dollar att växla in men... när vi kom hit fanns det bara några få lappar kvar och vi var tvungna att använda vårt VISA-kort!! Men... se... det fungerar inte HÄR. Eventuellt på banken till den usla kursen. Har man tur kan man hitta en affär där man kan betala med kortet och få 2 400 kursen... för så kan de göra... påstår de...

Så kom då dagen när vi verkligen behövde pengar. Då blev vi tipsade om en båtaffär i närheten som kanske kunde hjälpa oss att få ut dollar på vårt kort och sedan skulle vi få växla dessa dollar till Bolivarer på ett växlingskontor... Tja... vad gör man?? Går till banken...?!
Någon påstod att den Venezuelanska befolkningen inte får äga dollar men det påståendet är vi inte säkra på… Rörigt är det i alla fall och var o en väljer sitt egna sätt!

När man kommer så här till Syd-Amerika, där vi ju faktiskt är, så inser man att det finns MASSOR och åter MASSOR att se och besöka. Bara Venezuela har så mycket att ge.
Båtarna på bryggan reser, hej vilt, in i landet. Mycket populärt är Canaima med Angel Falls som är världens högsta vatten fall. Man är borta i 4 dagar o 3 nätter. Flyger i ett litet 5-sitsigt flygplan mellan häftiga bergstoppar, åker indiankanot (inte paddlar)i 6 timmar på floden Orrinoccos forsar. Sover i hängmattor. Man ser vidunderliga utsikter och man kryper bakom dånande vattenfall.
Vad som också är populärt är att ta sig till Merida i Anderna för att komma upp i kylan och snön på 5 000 meters höjd. Att få rida på åsnor, besöka små bergsbyar och se kaffeodlingar.
Vi hoppas att vi ska få möjlighet att göra något av det...

Nu väntar vi alla på vårt kommande besök. Den 17 oktober landar mormor Kerstin och Nicóles simmarkompis Sofia Lång på Caracas flygplats. Mormor ska stanna hos oss i 3 veckor och Sofia i 7. Det blir en riktig vitamininjektion för oss här och det ska bli spännande att ha en tonåring till i skolarbetet!!

Bredvid mig sitter nu Thomas och stampar. Klockan är 22.30 och han har en spännande dag imorgon. 11 stycken ska de dra ut på en organiserad dykexpedition. Det blir 3 dyk. Alla häftiga grottdykningar.
Jag har fuskläst i boken och vet att det ena dyket är som att dyka inne i en stor katedral med stora häftiga valv. Längst in i katedralen finns ett rum där solstrålarna sträcker sig ner mot berget långt under vattenytan och bildar ett enormt skimmer. Tydligen ska detta ljus lura fiskarna att simma upp och ner då de inte vet åt vilket håll ytan är… Hur nu det är möjligt??

Eftersom jag är för feg att dyka så är jag lycklig att han tar med sig kameran ner. På så sätt får jag stilla min nyfikenhet lite...

Jag lovar att binda fast honom vid datorn när han kommer tillbaka...

Smilla / Helén
Klicka på bilderna för att se dem större!


Som Venedig.


Svenska färger...


Båtparkering.


SMILLA vid Hotell Maremares marina.


Happy Birthday, Kathie 14 - August 10.


Nadine och Ariella vid hotellets pool.


Aktiviteter på bryggan.


Bolivarer i sedlar, 50.000 och 20.000.


1.200.000 Bolivarer = 4.000 svenska kr.


Jag måste lära mig spanska. Dom förstår ju ingenting här...


En mycket tidig födelsedagspresent till skeppsfrun.


Tidigare Resebrev
Isla Margarita - ett billigt paradis i ett oroligt land 2003-09-30
Bottenmålning på Grenada 2003-09-22
Att vara utvandrad till okänt land 2003-09-15
Borta bra men hemma bäst?! 2003-09-14
Beslut på St Lucia och glatt återseende av "gamla" norska seglarvänner i Grenandinerna2003-08-30
Träningsläger på St Lucia 2003-06-11
Tillbaka till civilisationen 2003-05-05
Varför ska det alltid trassla?? 2003-04-12
Besök av Magnus, Agneta och Johanna Lindblom 2003-04-03
På Tobago i fem veckor 2003-03-20
Karnevalen i Trinidad 2003-03-06
Efterdyningar Atlanten 2003-02-20
Resan över Atlanten
7 januari 2003 Förväntningar på Atlantseglingen
6 januari 2003 Hemskt väder på Kanarieöarna
28 december 2002 Besök av familjen Tegen
21 december 2002 Besök av Sven o Christina Holmberg
21 december 2002 Besök av Nicóles simkompisar
12 december 2002 Besök av Christer o Kerstin Lindh
27 december 2002 Besök av mormor Kerstin o broder Peter
Postbekymmer december 2002
1 december 2002 framme på Teneriffa
25 november 2002 Porto Santo i våra hjärtan
20 november 2002 Watermakerinstallation
10 november 2002 Funchal
23 oktober 2002 i Porto Santo
15 oktober 2002 framme i Porto Santo
14 oktober 2002 på väg till Porto Santo
13 oktober 2002 på väg till Porto Santo
12 oktober 2002 på väg till Porto Santo