Resebrev

2004-03-16

Mot Galapagosöarna...

Det är nästan som paragliding... att slänga sig ut för berget och hoppas att skärmen ska bära... i alla fall är det samma sorts fjärilar som fladdrar i magen när man stävar ut ur Panamas hamn, lämnar Amerikas kontinent bakom sig och seglar ut i STILLA HAVET.
Grejerna måste hålla... för där ute finns inte den "riktiga" civilisationen med reservdelar och andra förnödenheter men... KAN man bortse från DET så väntar en massa härliga ankringsplatser, trevliga människor, ett annorlunda djur- och växtliv och en massa nya upplevelser.
7000 nautiska mil ska avläggas på 8 månader. I mitten av november måste vi vara framme i Nya Zeeland för orkansäsongens skull.
I förrgår gav vi oss av... mot Galapagosöarna... som första anhalt i det stora havet. Från Panamas kust är det 920 distans dit.

2004-03-16 Nattvakt klockan 02.35
Position 3gr02.400 N - 82gr30.620 W
Kurs: 245 grader. Fart: 5,8 knop

Jag lovade mig själv att skriva lite varje dag men här sitter jag nu tredje natten och bladet är tomt... Det tar tid att komma in i lunken och samla krafter till "viktig-göra".
Natten är snäll. Vinden kommer från sydväst och prickar nästan mitt i nosen men... den är svag, ca 10 knop. Seglena är hissade och vi stöttar med motorn för att ta oss framåt.
Himlen är stjärnklar och i horisonten blixtrar det till ibland i något lokalt åskmoln.
Det är så det ska vara att segla mellan högtrycken som är stationerade på var sida om ekvatorn. Där bildas ett "vakuum" med stiltjebälten, regnbyar, åskväder, vind från alla riktningar och annat knepigt.
Bara vi kommer ner på 2 grader nord så ska den sydostliga passaden nå oss, säger Karsten, som sitter och ger oss väderprognoser varje kväll över kortvågsradion. Vi siktar på 2 grader och hoppas på passaden!

Denna gång seglar vi tillsammans med en amerikansk 3-barnsfamilj på en stor 56 fots båt. De ligger ca 20 distans framför oss och det känns som en bra säkerhet. Vi pratar med dem 3 ggr om dagen. Dels för att höra så att allt är OKEY och dels för att bara få prata med någon annan ett tag... antar jag.
Barnen har också ett "kid-net" och pratar med varandra över kortvågsradion varje måndag, onsdag och fredag. Detta gäller då alla barn i de 12 "barnbåtar" vi hittills kommit i kontakt med. Nästan alla amerikaner.
Idag lyckades vi faktiskt göra 6 timmar skola. Det går an när båten inte gungar och kränger för mycket. Nicóle, som nu har börjat att läsa på Sofias distansskola drunknar nästan i böcker. Hon har det hett om öronen och ska hinna göra mycket av åttans kurs innan skolan slutar därhemma i början på juni. Bl a har hon 24 veckors NO som hon ska fixa på 11... Hon hade kemi idag och labbade med sina provrör... Jag är glad att vi fortfarande flyter!

Har käkat pannkakor till middag med 7 ägg i smeten. Det var skillnad mot sist då vi inte hade något ägg alls...

I havet ser vi val, haj och sköldpaddor. Fiskarna nappar för fullt... men bara i "Machos" storlek.

2004-03-17 Nattvakt Kl. 02.27
Position: 02gr35.452N - 84gr42.436W
Kurs: 236 grader. Fart: 5,7 knop

Bäcksvart ute, ingen måne men massor av stjärnor. Långt bort i horisonten ett svagt ljus... kanske en av de många japanska fiskebåtar som kretsar här.
Vi seglar framåt på rätt kurs nu. Det har inte gått på hela dagen. Den sydvästliga vinden har tryckt upp oss till en mer västlig kurs. BLÄ.
Tyckte natten var underbar ända till ett konstigt dånande ljud uppstod och båten vibrerade...
- Thomas!!!
Han stod redan i luckan och var lika frågande som jag... ljudet försvann och han gick och la sig... vi har ingen aning om vad det var...
I känslan av obehag satte jag mig ändå här vid datorn igen... då kom katten farande rakt ner från sittbrunnen på mina händer på navigeringsbordet.
- Oaaaaaa, skrek jag igen och hjärtat slog volter...
Ja... man blir lite överkänslig i den bäcksvarta natten...

Dagen gick fort. Lite skola gjord igen men det var trögare idag. Båten rörde sig för mycket... alla barn var illamående. Men spela UNO gick utmärkt!!
"Faith" ligger nu 40 distans före oss. AJ då!
Motorn krånglade och stannade helt 2 ggr när vi körde under stiltje. Vad nu då??? Surplar den luft? Är dieseln smutsig? Vad kan det annars vara? Vi bytte tank. Nu går den igen.
Middag blev potatisgratäng med fläskkotletter. Riktigt gott.
Vid 20-tiden hade vi gjort halva distanssträckan. Firade med Marabou mjölkchoklad.
Nej... nu måste jag ut och kolla båtljuset i horisonten.

2004-03-18 Klockan 01.42
Position: 01gr10.00N - 86gr23.95W
Kurs: 232 grader Fart: 5,3 knop

Ännu en natt. Jag förundrar mig över hur den stjärnklara natten plötsligt är alldeles molnig. När man tittat ut är det som att köra huvudet i en svart säck... man ser ingenting!! Så 15 minuter senare är det stjärnklart igen. Knepigt.
I natt seglar vi hela tiden oavsett vind och kurs... Vi är trötta på motordunket!! Just nu blåser det 12 knop från sydväst och vi gör lite drygt 5 knop framåt på rätt kurs. Båten häver och sänker sig med den förbipasserande dyningen. Det är egentligen ganska behagligt!
Ändå värker huvudet och ögonen är torra... Snart är jag blind... Påsarna över ögonen går ihop med de inunder...
Det blir inte mycket sömn, i alla fall inte ihållande. Sover man 4 timmar varje natt så får det anses som bra! Men huvudet blir som sagt väldigt tungt och irritationen ligger på lur...

På dagen var det annars full fart. Brödbak... duschning... skola... lunch... högläsning... skola igen... det blev inte ens tid för fika!! Allt man gör tar tid och nu när båten ligger på en bog så jobbar man hela tiden i uppförs- eller nerförsbacke.
Tänk dig att baka bröd i kraftig uppförsbacke och att backen dessutom gungar. Man får klamra sig fast med armar och ben, samtidigt som man plockar in och ut ingredienser från skåpen (utan att allt i skåpet ramlar ut samtidigt...), passar bunkar på bänken som gärna vill trilla ner, knådar degen som kanar, försöker ta ut plåten ur ugnen som gungar mer än båten... sparkar undan katten hela tiden (som tror att allt man gör i köket handlar om kattmat) ja, sådär håller man på i en värme på 30 grader och 90 - 100 % fuktighet. Det vill till att brödet blir bra efter den ansträngningen!!!

Kikar på GPS:en... ser att det är 312 distans kvar till ön Isabella på Galapagos som ju är vårt mål. Den ligger längst väster ut av alla vilket gör att vi kommer passera flera öar dygnet innan vi är framme. Hohoooo, det blir svårt att låta bli stanna till på någon av dem...

2004-03-19 Nattvakt klockan 02.30
Postition: 00gr12.268S - 88gr19.79W
Kurs: 248 grader Fart: 6.0

Jodå... kikar du ordentligt på positionen här över så ser Du att N:et har blivit ett S!! Vi har gungat över ekvatorn och in på det södra halvklotet. Maffigt!!
Huh, så nervösa vi var i väntan på Neptun. Skulle han komma eller ej... men så... plötsligt stod han där... Skrek och gormade. Han verkade vansinnigt arg och såg alldeles förfärlig ut. Stort färgat krulligt hår, gul i ansiktet, en konstig dräkt på kroppen, söderhavsgirlanger runt armar och ben, ballonger runt midjan och ett stort spjut i näven.
- Alleman uppställning på däck, skrek han.
Vi for upp snabbare än kvickt och ställde oss snällt på rad. Jag blev utkommenderad till pressläktaren. Givetvis såg han att jag redan var en sjöbuse och inte behövdes döpas om..
Barnen som var förfärade fick svara på allehanda sjöfrågor och svarade de fel... så blev de nedsprutade med havets lödder eller stänkta på, med havets salter. De fick dricka havets dryck och kräktes nästan av vånda. Ja... sådär pågick det ett tag och till slut hade de klarat ceremonin och blev utklarerade till södra halvklotet.
Jag var glad att han lyckades komma under dagsljus och några timmar innan vi egentligen korsade ekvatorn. Det hade varit hemskt om han dykt upp i mörkret!!
Den övriga festen fick vänta de där timmarna och vid 21-tiden var det dags. Först tittade vi på GPS:en som slog över från norr till söder och sedan sprack champagnen (en barnvariant) och den nybakade tårtan kom fram. MUMS!!
Barnen skrev ett brev till Neptun. Tackade för att han varit snäll på det norra halvklotet och bad om nåd för det södra. Brevet gick i champagneflaskan som blev en flaskpost. Lucas fick glädjen att kasta i den.

Idag har vi bestämt att vi viker oss för känslan att gå i land lite tidigare. Nu siktar vi istället på ön San Cristóbal som vi ser allra först. Med en titt på GPS:en så ser jag att just nu är det 11 timmar kvar. UNDERBART!!! Bara 11 timmar.
Våra vänner på "Faith" ligger nu nästan ett halvt dygn för oss och kommer att angöra ön tidigt nu på morgonen. Vi får alltså vänta till eftermiddagen. Men... vad gör väl det... Vi tävlar ju inte... hm. (Försöker få kapten att inse de har en 3 meter större båt och därför helt enkelt är snabbare än oss. Han har svårt att inse fakta som annars är det bästa han vet…?!)

Södra korset är högt på himlen i söder och i norr står Karlavagnen på huvudet. Stjärnorna är många fler här, tycks det, man ser Vintergatan tydligt och även stjärnfallen är fler.
Nej... nu ska jag läsa ut min bok... Morsning!

2004-03-19 Klockan 16.30
Position: Isla San Christobal, Galapagos

HÄRLIGT!!
Ankaret fastnade på andra försöket!!
Snabbt kom gästerna... STORA sjölejon, STORA rockor och sköldpaddor.
Vi slängde oss i för att få väck seglingshuden i det klara vattnet och hoppades sjölejonen skulle simma med oss men de lekte själva på bra avstånd.
Det ser härligt ut i land. Långa fina stränder men... inga palmer. Vi väntar dock med inklarering till imorgon.

...nu kommer Gregg och Gregg Jr på "Faith" och hälsar oss välkomna. Lille Gregg fyller 6 år idag och om någon timma är det födelsedagskalas.
Som tur är har vi precis ställt tillbaka klockan en timme och det ger oss lite tid att städa upp båten innan vi kalasar.

Sjölejonen "bräker" i bakgrunden.
- Lyssna... de låter som en blandning mellan ett får, en ko och Lucas som spyr, säger Nadine.

SMILLA gnm Helén