| Resan över Atlanten
|
||
| Sista timmarna. Ankaret åker i plurret... 65 distans kvar och det känns nästan som vi är framme. Kanske med all rätt? Vinden är svag och vi går fortfarande för motor. Kl. 15 Alla tar en "gå-i-land-dusch" (fast vi nog inte hinner gå i land) Kl. 15.40 "LAND I SIKTE" SKRIKER HELEN OCH NICOLE SOM SER DET FÖRST!! Alla väntar på att mamma ska fälla en tår men det gör hon inte.....? Alla dansar krigsdans. Lucas vrålar allt vad han kan, som han sedan länge bestämt han ska göra. Thomas och jag delar på en öl. Nicole sitter bara och ler och släpper inte den lilla bergsskuggan i horisonten med ögat. Nadine får så mycket sprall i benen att det gör ont, säger hon. Kl. 18.00 Äter middag, biffstroganof med ris. Kl. 18.30 Solen går ner
bakom Tobago som nu är mycket närmare. Kl. 20-22 Navigerar oss
fram mot Tobago i mörker. Försöker hitta fyrljus på diverse ställen som
"lyser" med sin frånvaro. Nicole hoppar som en galning ut och in i båten. Hon
tycker det är "äckligt" med land så nära och är rädd att vi ska köra rakt
på.... och visst.. när man inte sett land på nästan 20 dagar så kan det tyckas
hotfullt i mörkret..
|
 Diplom
|
|
| Dygn 19 Korsar kontinentelsockeln med delfiner som sällskap Så ändrade sjön sig igen trots den svaga vinden. Med en titt på sjökortet såg vi att havsbotten nu började krypa upp mot oss från ca 4000 m till 1500 m och.. det är klart, visst gör det skillnad på vågkaraktären. En härlig känsla dock, för i och med det gick vi över kontinentalsockeln till "Amerikat". Och.. som brukligt kom delfinerna och gjorde oss sällskap. Det är alltid lika upplyftande att se dem leka i fören på båten. Under natten startade vi motorn för känslan att inte komma fort framåt, så nära land, tog helt enkelt över..(dessutom är det jobbigt med segel som står och slår!!) Vi såg ljus från flera fiskebåtar som också talade om att vi närmade oss land. Varje dag klockan 13.00 har vi kollat av vår position på sjökortet och det gjorde vi även detta 19:e dygnet och kunde konstatera att vi gjort 135 distans framåt. Alltå 65 kvar till land!! Då drog vi på ett par extra varv i motorn.. Lucas och Nadine har lekt nästan hela dagen och Nicole bara väntar... Vi "badade"
mycket med hjälp av hinken som vi fyllde med 29 gradit havsvatten och hällde över oss.
Nybakat bröd till lunch och omelett till middag.
|
 En svalkande hink |
|
| Dygn 18. Ja, 18 dygn var just det jag hade hoppats på.... men, ack nej, där gick jag bet... Vinden har avtagit ytterligare och vi loggar 3-4 knop. Funderar på att sätta på motorn för att komma fortare fram men det tar emot.. Vi har ju ändå ganska mysigt ombord och nu när sjön har lagt sig betydligt så mår vi (jag) alla bättre. Har legat och "pääst" på däck eller nere i båten under dagen. Vid 9-tiden på morgonen siktade vi en annan segelbåt i horisonten med kurs mot Barbados.Lika varmt idag i både vind och hav. Middag blev spagetti med
stekt skinka, svamp o lök. Inte så poppis. Frukostens pannkakor var bättre.
|
 Pannkakor |
|
| Dygn 17. Var är vinden nu då....? Jodå, vi slog 130 distans från igår och loggade idag 140 men sedan har vinden avtagit igen och man blir något frustrerad när vi är så nära land men hela tiden får flytta fram "landnings-tiden". Nicóle gör nya beräkningar varje timme medan Lucas och Nadine inte bryr sig så mycket. De leker och stojjar i båten som om det inte gungade överhuvudtaget... Våra samtal kommer hela tiden tillbaka till vad vi skall göra när vi är framme. Det blir helt klart mycket bad och glass i stora lass. Har fått veta att vår "landningsplats" är en av de finaste, där ankringen är i en stor kristallblå vik längs en lång kritvit strand med vajjande palmer.. inte undra på att man längtar. Dagen har varit varm och skön. Vattentemperatur 29.1 grader och lufttemperatur 30 grader. (Kanske kan man slänga raggsockarna nu.??) Middag idag blev stekt
kött med klyftpotatis och vitlökssås. Inte fyskam!
|
 Vi närmar oss |
|
| Dygn 16. Pust och stön.. nu är det jobbigt!! Nu har vinden avtagit och vi gör inte alls de där 150 distansen per dygn som vi behöver göra för att vara framme på fredag eftermiddag. Dagens distans blev bara 130 och det ser inte ut att bli fler imorgon. Då faller modet.... Det är svårt att få timmarna att gå och all den där energin att hitta på en massa kul är som bortblåst. Jag mår illa mest hela tiden med eller utan sjösjukepiller. Kanske är det en kombination av för lite mat, för lite sömn och för mycket gungande.. Det är stekhett på dagarna så barnen orkar inte längre sitta "utomhus", inte ens Nicóle som har siktat på en bra brunbränna till sitt besök. De ligger och stönar i värmen inne i båten men.. när eftermiddagen kommer sprallar det till och det görs chokladbollar, toscakakor, stekta ägg mm mm. Jag trodde det var JAG som skulle ge barnen energi.. nu är det definitivt tvärtom. Kilona rasar så det borde vara en bra bantningskur att segla över Atlanten men... det är kanske inte direkt vad jag behöver?! Jag kan inte föreställa mig någon mat på båten som är god utan får pressa i mig allt jag äter. Det enda jag skulle kunna tänka mig är "mammas" mat?? I tanken föreställer jag mig hennes goda räkomelett, fläskpannkaka eller köttbullar och med hjälp av det kan jag få i mig något annat jag har på tallriken. Barnen är däremot jättehungriga hela tiden, förutom i den hetaste värmen på dagen. Nadine som annars är mycket liten i maten äter i massor.. Thomas äter för sakens skull och har inga problem med att få ner maten. Han dricker också många Herbalife-shakes som helt klart verkar gott i honom. Själv dricker jag inte dessa nu då jag är rädd att få se för många i spyvariant och sedan ha svårt att ta dem när vi kommer i land... Vattentemperaturen är nu
ibland över 29 grader?!!
|
||
| Dygn 15 Satelittelefonen checkar ut... Så helt plötsligt ville inte vår satelittelefon gå längre. Ödestigert, tyckte vi, eftersom vi sänder och får alla email över den. Dessutom är den ju en säkerhet att ha vid nödsituationer.Kanske tyckte ödet vi slösade för mycket i användandet av vår mobil- och satelittelefon eftersom vi nu först tappat mobiltelefonen och sedan att satelittelefonen inte funkar.... För några månader sedan införskaffade vi en ny mjukvara för att sända emails över vår kortvågsradio, som då är helt gratis, kallad sailmail. Denna visade sig vara väldigt krånglig i installationsläget så den har fått "ligga på hyllan". I natt fick då denna plockas fram och 6 timmar senare hade Thomas fått den att fungera. TOPPEN! Därmed har vi också nu en ny emailadress: sihu@sailmail.com men.. alla mail som sänds till vår gamla adress lindblom@sy-smilla.com "pekas" över till den nya adressen. Dygnet har annars förflutit långsamt framåt. Ju mer man längtar till den dagen man ser land ju långsammare går tiden. Vi loggade 150 distans igen vilket är OK. Om vi gör 150 distans om dagen nu framöver så är vi framme på fredag eftermiddag. Härliga tanke! Vi har fortfarande genuan
spirad på babord sida och storseglet spirat på styrbord. Vindstyrningen, Sailomat, styr
hela tiden och håller kursen mycket bra.
|
||
| Dygn 14. 2 VECKOR!!! Fartyg i sikte Så har vi då också passerat 2-veckorsgränsen.Vi hoppas vi skall slippa vara med om 3-veckorsgränsen och, istället, vid den tiden sitta på en kritvit sandstrand med varsin "Rompunch" och titta på när barnen leker i det turkosblå vattnet.... Dagarna går långsamt nu när vi väntar så intensivt på att få se land.. men ännu är det 5 dygn kvar. I natt siktade Thomas ett fartyg. Det första på 13 dygn!! I och med det får vi hålla bättre vakt runt horisonten under både dag och natt. Nåja, på natten har man väldigt god nytta av vår radar. Man kan lugnt sitta inne och kika någon gång ibland på skärmen. Där syns fartyg mycket väl och även "squallsen" som passerar bredvid eller över oss. Månen är sen i sin uppgång nu och tittar fram först vid 3-tiden på natten men dessförinnan så har vi en underbar stjärnhimmel att beskåda. Barnen gillar att ligga på rygg i sittbrunnen och kika efter olika stjärnbilder innan de går till kojs. Vind och vågor har varit
snälla även idag. Det har blåst 15-20 knop och våghöjden är aldrig högre än 2
meter.Middag idag blev Biffstroganof med ris. Samma som här om dagen men.. det var så
uppskattat att vi tog repris idag.
|
 Jobbar i pysselböcker
|
|
| Dygn 13. En VAL på besök!! -AAOOO, håll ER i, skrek jag till barnen, när jag såg detta stora svarta lyfta sig ur havet, precis bredvid båten.. En stor val på ca 10 meter, som vi bedömde det, hade vi plötsligt kretsande kring båten. Ja, inte kretsande såsom man föreställer sig en haj, utan ett mer lekfullt kretsande. Den surfade i vågorna bredvid, bakom och framför oss. Barnen sprang fram och tillbaka på däck för att kunna se den från bästa sidan hela tiden. Vi filmade och tog kort. (Tyvärr var batteriet slut i kameran!!!!! men lite film på videon fick vi iallafall). Den stannade säkert hos oss i en timme, ibland vände den upp sin vita mage mot oss och i det turkosblå vattnet blev det en härlig syn. Vi tror den stötte lite på SMILLA men efter inget gensvar så pös den iväg lika tyst som den kommit. Mäktigt värre!! Annars förflöt detta dygnet lika bra som alla andra. Lagom vind och lagom vågor. Rullningen fram och tillbaka går oss på nerverna ibland.. och Thomas och jag är slitna eftersom vi har svårt att sova och sover inte heller så många timmar per dygn. Barnen däremot är
jättepigga och är igång precis som vanligt. Kanske man kan se en antydan till
långtråkighet hos Nicole. Ibland sitter hon bara och stirrar framför sig långa stunder
men sedan kan hon komma på att baka en kaka eller sätta igång med något annat. Hon
längtar givetvis mycket till sitt besök som kommer snart! Vattentemperaturen är nu 27.2
grader. Middag idag blev Taccospaj till allas förtjusning.
|
 En val följer oss |
|
| Dygn 12. Vind i seglen igen! Det är härligt när det börjar blåsa igen och man känner hur vinden tar tag i seglen och man "forsar" fram genom vattnet. Tydligen kom vi ganska snabbt in i nästa högtryck med bra ostlig vind. Det står att läsa i böckerna att de flesta seglare som korsar Atlanten klagar sällan på vind däremot på den röriga sjön som kommer från alla håll. Man kan tycka att med en stark passadvind så lägger sig vågor och ström åt samma håll som vinden blåser. Visst gör de det men samtidigt så kommer "efterdyningar", från stormar på andra håll i Atlanten, och gör korsvågor som kan göra att sjön blir obekväm att segla i. Detta känner vi på lite nu och då. En långtråkig dag, tyckte
Nicóle, om denna dag och kanske hade hon rätt.. Gjorde inget speciellt. Det blir en
vardag även på båten.... Lucas och Nadine tittade på DVD och sedan var det lite
högläsning.
|
 Kolsvart på natten utan måne |
|
| Dygn 11. Lite vind och ont i magen Den svaga vinden fortsatte...vilket ju är enerverande när man snabbt vill framåt!! Det blir rulligt, eftersom det tar tid för sjön att lägga sig, och seglen står och slår. Frampå förmiddagen orkade Nicole och jag inte lyssna på eländet längre. Vi tog ner seglen och startade motorn. Thomas som då låg och sov vaknade och undrade vad som stod på men... eftersom han sov så var det VI som bestämde!!! Motorn travade på i ca 3 timmar sedan var det dax att segla igen. Vinden hade då vridit till sydlig och var fortfarande svag. På väderkartan hade vi redan sett att detta var att vänta. Det stora högtryck som låg över Kanarieöarna och en bit ut i Atlanten skulle försvagas och i utkanten ge sydliga vindar. Sedan var bara att vänta på nästa högtryck... Jo, så fick jag så himla ont i
magen... trodde det kanske var alla På eftermiddagen såg jag
och Nicóle en jättestor sköldpadda som låg i havsytan och simmade. Snabbt försvann
den tyvärr så de andra gick bet på den synen. Thomas och Nicóle bakade 2 brödlimpor
och en toscakaka. MUMS.
|
 Nybakat bröd |
|
| Dygn 10 HALV VÄGS!!! Natten mellan dygn 9 och 10 seglade vi över "hälften-strecket". En fantasisk känsla fast samtidigt obehagligt eftersom just vid hälften befinner man sig lika långt från land på båda sidor. På mitt nattpass satt jag och stirrade ner på sjökortet och tänkte att det ju faktiskt var 10 dagar åt vart håll. Om man inte passar sig så kan hjärnan snurra iväg... Hur lång tid skulle det ta att få hjälp om något skulle hända... skulle man få hjälp överhuvudtaget... tänk att bli sittande i livflotten... Det finns många orosmoment.. men.. man får försöka hålla tankarna i styr för annars kan man helt klart bli tokig!! Ibland kan jag känna hur ångesten kommer krypande och det är hårresande äckligt.. snabbt får jag då ta till min bok eller ta hjälp av något annat för att komma på "bättre" tankar. "Hälften-strecket" hade vi, speciellt barnen, väntat på i några dagar. Vi hade lovat dem paket.. och när dessa nu togs fram så hade vi en riktig höjdpunkt. Thomas bror, Magnus med familj, hade också skickat med ett paket som skulle öppnas på Atlanten. Vi beslöt att även öppna det.Jublet var högt över havet när vi fick se allt gott i det paketet. Svensk lösgodis, massa lakris, pepparkakor, bragokex, polkagrisar, snappsflaskor och en liten midsommarstång!! Vi käkade till magen stod i fyra hörn och sände dem många långa goa tankar!! Dagen förlöpte snabbt i härligt väder. Frampå kvällen avtog dock vinden och vi loggade 3 knop. Inte så kul men skönt. Middag idag blev en färsk
guldmakrill. Inte så stor denna gång men mer lagom till 5 personer.
|
 Halvvägspaket från Falköping |
|
| Dygn 9. Kommunikation med omvärlden När vi, 1985, gav oss iväg över Atlanten så försvann vår kommunikation med omvärlden i och med att land försvann i horisonten. Det var ungefär så långt vår VHF (kommunikations radio för kortare distanser) sträckte sig. Vid något tillfälle passerade ett fartyg som vi ropade upp på radion och fick en position och kanske någon väderrapport. Väl nog, kanske, för oss ute till havs. Värre för föräldrar därhemma som inte hade en aning om hur vi hade det eller vad som hände oss. De fick bara vänta..... - Till julafton är vi framme, hade vi lovat, och då hör vi av oss. Men.. inte var vi framme då inte... Först 26 december kunde vi ringa ett "collect-call" (mottagaren betalar samtalet) från vår VHF, då vi såg Barbados och bekräfta att vi fortfarande var vi liv.. Den julaftonen är inte den bästa våra föräldrar haft!! Idag sitter vi här med VHF (fortfarande), SSB-radio (kortvågsradio), email och internetanslutning samt sattelit telefon!! Varje dag kan vi kommunisera med omvärlden om vi så önskar.. och det gör vi för det mesta. "Flying fishnet" kallas ett kortvågsradionät som är bildat av seglare och som, just nu, drivs av en båt som ligger på Teneriffa. Varje morgon kan båtar ute till havs (och även andra i hamn) ropa upp detta nät, ange sin position och t ex tala om sin vädersituation eller annat av intresse. På så sätt får man kontakt med båtar på väg... Vi har en båt som ligger ca 700 distans före oss och 6 båtar som ligger en bit bakom. Vi kan följa deras positioner från dag till dag. Genom kortvågsradion
pratar vi också med den norska båten "Marie-anne" varje dag klockan
11.00. De seglade över Atlanten i slutet av november, början december och ligger nu och
"koser sig" i Tobago Keys, Västindien. Varje kväll kopplar vi upp datorn till
kortvågsradion och kan där hämta hem väderkartor som skrivs ut jättefint på
skärmen. Det finns upp till 96 timmars prognos för vindstyrka och riktning samt
våghöjd och svällriktning. Genom denna prognos har vi då möjlighet att navigera så
säkert som möjligt.
|
 Emergency bag!
|
|
| Dygn 8 En helt vanlig dag Ja, dygn 8 blev en helt vanlig dag fast inte grå utan blå. Underbart varmt under dagen och även natten kändes riktigt behaglig. Vattentemperaturen är uppe i 25 grader. Nu har sjön lagt sig en aning och
det blir en stabilare segling. Nu planeras kalaset för
"hälften-strecket". Det ser ut som om det blir Taccosfest.
|
 Skön morgon |
|
| Dygn 7 1 vecka. Flygfisk och klättring i masten Så var 1 vecka då tillryggalagd och "endast" 2 kvar... Det känns låååångt. Känslan att sitta här ute och rulla så lång tid känns nästan ibland obehaglig. Just det där att det inte finns någon återvändo. Vi måste helt enkelt bara rulla frammåt i 2 veckor till. Ibland leker vi med tanken att båten kunde, bara för 10 min, lyftas upp ur vattnet så allt blev stilla. Det är så jobbigt att behöva parera hela tiden.. till och med när man sover! Då pallrar man upp sig med täcken och kuddar överallt så att kroppen inte skall kunna röra sig åt något håll men ändå.. så kanar man lite och det räcker för att det ska bli enerverande till slut. Man får träningsvärk och ont i hela kroppen av allt parerande... Idag hade vi de två första flygfiskarna på däck. Den ena hade nog legat ett tag och var torr och stel. Den andra var helt OK men vi beslöt oss för att inte slänga den i stekpannan eftersom den var för liten för att räcka till oss alla. Vi tror att det blir fler tillfällen under färdens gång. Så skulle ny lift till spirbommen dras genom masten. Thomas klättrade och Nicóle säkrade honom i båtstolen runt en vinsch. Det blev 5 försök men det ville sig inte riktgit. Till slut fick det bli en nödlösning och dra liften genom fotstegen utanpå masten istället och det funkade riktigt bra det med. Nu kör vi med spirbommen och genuan ut på babord och storseglet spirat ut på styrbord, en s k butterfly.Distans till Tobago: 2800 Dagens distans: 155 Ack. distans: 1050 Kvar till Tobago: 1750
|
 Lucas med flygfisk
|
|
Dygn 6 Ödmjuk inför havets och vädrets makter Ibland funderar man på om man skulle baka lite bröd eller kanske en sockerkaka men...så tar latheten över och man bara inte orkar. Det är också ganska krångligt att få till det i den rullande sjön och man måste passa på medan man mår bra för att stå nere i pentryt och vispa smet i 10 min kan få även den bäste sjösjuk. Imorgon
har vi varit ute i 1 vecka och då får jag nog iallafall ta mig i Det blir hela tiden varmare i luften och vattentemperaturen står nu på 24.8 grader. Det blåser ca 25 knop och är 4-5 meter hög vågor. Tittar man på väderkartan så ser man att vi ligger inne i ett bälte av bra vind men också då höga vågor. Vi har möjlighet att dra oss lite längre norr upp för att slippa vågorna men då blåser det inte så mycket och då gör vi heller inga snabba framsteg. Tänk
ändå vilket skillnad det är på den här överfarten mot den vi hade 1985. Vid det här
laget, då, hade vårt vindroder gått i två delar vilket hänvisade oss till manuell
styrning i 18 dagar!! Vi hade inget kylskåp och ändå mindre frys. Vi åt burkmat hela
tiden, ibland även direkt ur burken då vi inte orkade laga till den. Vi hade ingen GPS
som talade om vår position utan varje dag fick vi ta fram sextanten och med hjälp av den
försöka få fram en någorlunda rätt position. Barnen
lyssnar med stora ögon och öron på våra galna berättelser och ingen av dem kan
förstå varför vi sitter här igen....samtidigt som kan se att tycker det är lite
"häftigt".
|
 Lucas skotar hem i soluppgången |
|
Dygn 5 Valar i sikte och högre sjö På väderkartan, som också visar våghöjd, kunde vi se att vi snart skulle komma in i ett bälte med högre sjö. Fram på eftermiddagen blev vågorna större och seglingen ännu mer obekväm. Det blir nästan omöjligt att sova eftersom båtens rörelser blir kraftiga och de brytande vågorna dundrar längs skrovet. Ibland låter det som om hela sittbrunnen skulle vara full med vatten men kikar man upp så ser det inte så gräsligt ut som det låter. På
förmiddagen siktade Thomas 2 valar. En stor och en liten. Alla stod vi sedan en lång
stund och stirrade ut över havet för ALLA ville ju se.... men fortfarande är det endast
Thomas som har haft den stora äran.
|
 En efterlängtad dusch
|
|
Dygn 4. Fiskfångst GULDMAKRILL 8-10 kg Sedan
följde en kamp på liv och död, iallafall för fisken. Thomas
|
||
Dygn 3. Spirbommen gick av med en fruktansvärd SMÄLL Denna
spirbom som har sådan stor betydelse när man seglar i läns. Så himla typiskt!! Just
då såg jag hur vår långa seglats skulle bli ännu längre för utan spirbommen skulle
vi inte kunna hålla samma fart.. I gryningen kunde dock Thomas konstatera att han nog
kunde laga den på något sätt. Så det var fram med såg, borrmaskin, skruvar och
muttrar. Så till sist var den lagad fast 1 meter kortare. Perfekt.. nu kan vi använda
den igen när vi får nästa plattläns!!
|
||
| Dygn 2 Den första "squalls-en" (kraftig
regnby) Bättre väder och mindre sjösjuka. Nicole gick upp ur sängen!! och Lucas o Nadine stojjade som vanligt. Vi har vinden från nordost som blåser in mot babord akter. Vi håller en kurs mer mot syd än väst för att komma fort ner i passadvindsbältet och sedan ta hjälp av det över till andra sidan. Första starka squalls-en kom farande förbi oss. En squall innehåller ofta vind i stormstyrka och hårt kraftigt regn. Den kan vara liten och gå över på några minuter men också längre uppemot en halvtimme. Ofta vänder vinden också riktning och man får vara snabb att reva eller ändra segelsättning. Denna, vår första, var en kort en.. Middag
idag blev Herbalifes potatis och löksoppa med tillägg av lite pasta. Helt OK!Vi äter
också mycket frukt mellan varven. Vi köpte på oss lådvis med apelsiner, äpplen,
bananer och päron som vi stuvat ner lite här och där. Nu gäller det att käka.. innan
de blir övermogna.
|
 Nadine på akterdäck
|
|
Dygn 1 Äntligen på väg... Jag tror vi var mer nervösa och uppspelta denna gång än sist. Då visste vi ju inte riktigt vad som väntade och eftersom den seglatsen var himla tuff så gick det åt nerverna denna gång. Dygnet började bra med lagom vind och 2 fiskfångster. 2 Bonitos som fick bli kvällsmat. Sedan.. började det regna och vinden blev starkare och vågorna började bygga upp. Natten blev obekvämt rullande och det var helt omöjligt att sova men det är det ju alltid i början.. Nicóle
stannade i kojen hela dagen rädd för att må illa om hon gick upp. Det kan man förstå
då Lucas och Nadine turades om att "lägga pizzor". Lucas har redan gått
förbi sina 6-8 gånger (som var hans "spy-förväntningar). Ingen direkt middag idag
bara Herbalife-shakes, en protein- och näringsdryck som vi använder oss av denna långa
seglats. Jättegott tycker vi alla och faktum är att vi inte alls är lika trötta och
eländiga som vi brukar vara i början av en längre seglingstur...!! |
|
|
Tidigare Resebrev |
